Fluga på väggen

Att vara fotograf är inget jobb. I alla fall inte för mig, har jag kommit fram till. Endera så gör man det, eller också inte. Man håller på och funderar, tittar, tänker efter, känner, gör bilder. Det är det säkert ganska många som gör, utan att för den skull jobba som fotograf. Man är helt enkelt kreativ. Så i mitt fall är det så att jag har sett till att få hålla på med det jag vill göra. Ta bilder. Helst bra bilder. Vad skulle man annars göra? Spela musik. Ja det gör jag ju också. Men det får bli på hobbynivå. Det var väl nån gång där i början av 90-talet jag gjorde ett vägval. Det ångrar jag inte. När jag fotar så är det som om tiden stannar. Jag blir helt uppslukad av nuet. Det är en känsla som är helt enorm. Tack mamma o pappa för att jag fick en riktig kamera som födelsedagspresent som tonåring. En Canon A1. Med en par fasta gluggar. Så vad är det då som skiljer dom första trevande försöken till att ta bilder, knäppa kort, mot det jag gör idag? Nu har jag egen studio, modern utrustning och kunder som köper mina bilder. Men glädjen över att fånga en fin bild är densamma. Den dan jag inte känner att det är kul, den dan får jag väl klippa mig och skaffa ett jobb.