Har du tänkt på att man kan styra in sitt liv på de vägar man själv vill.
Alltså på riktigt.
Exempel. Jag älskar att resa! Om man gör det så drömmer man och tänker på nästa resa man vill göra. Funderar på resmål. Vad vill vi (Jag reser nästan alltid med min sambo) göra där? Vad vill vi se? Hur länge kan vi vara borta? Hur mycket pengar kan vi spendera, o.s.v. man planerar, sen bokar man biljetter. Ett tu tre så är resan inbokad och klar. Bara att resa iväg och njuta.
Men det händer inte av sig själv. Det är ingen som ringer mig och säger - du, vi har en resa inbokad och klar. Varsågod! Man måste ta stegen som gör att det blir möjligt. Bli sin egen lyckas smed så att säga.

Jag har börjat märka att det är så i livet i stort. Jag har själv tagit de stegen som gjort att jag är där jag är idag. Självklart har jag haft hjälp på vägen. Men jag har haft mål. Ett mål var att få jobba med foto. Då frågade jag mig fram och fick jobb i fotoaffär.
Sen ville jag utveckla mig att bli en bättre fotograf. Sökte en fotoutbildning. Kom in. Gick den. Assisterade fotografer. Fick jobb på fotofirma. Jobbade till sist som fotograf.
Idag driver jag ett eget företag som fotograf. Målet uppnått?

Nja, målen skiftar och byter skepnad. När jag tittar tillbaka på min anteckningar så ser jag det. Jag brukar skriva ner mina tankar och mål. Sen kan jag ibland gå tillbaka och se vad jag skrivit. För något år sedan skrev jag att jag ville gärna göra resereportage, gärna med mat och vin som tema. Check! Det blev en resa till Logrono i Rioja med min kompis Jesper Almén som skrev texten. Vi besökte en vingård och provade lokala matspecialiteter som pintxos.

För ett tag sen skrev jag att jag ville göra utställningar med mina bilder. Check! I somras hade jag en utställning på Casino Cosmopol tillsammans med Erik Lindström. Den tog jag och reste iväg med till Norrköping i samband med deras kulturnatt. Under vecka 45 kommer vi att visa den på Vuxenskolan i Sundsvall i samband med en insamling till världens barn.

Det jag kan konstatera är att det funkar bra. Man kan önska sig något. Medvetet eller omedvetet så jobbar man för att det ska bli så. Olika bitar faller på plats. Prova själv!
 





    

Visst är det kul när saker blir som man tänkt sig!

Tid

Det var över ett år sen jag var inne här senast. Någon kanske undrar vad som händer. Ja jag har inte lagt ner fotandet, snarare tvärtom. Det är rätt faschinerande hur saker och ting händer. Känslan är att jag är inne i ett flow. Jag bestämde mig för detta och nu går det nästan av sig själv. Nja, inte av sig själv men snudd på. Det är klart att det handlar om hårt jobb. Men har man kul så känns det inte så värst jobbigt. Sen att man tar med sig jobbet hem och har svårt att släppa funderingarna på nästa bild jag ska ta, eller den senaste veckans bilder, det är bara att hacka i sig. Just nu är det bilderna jag ska ta på Casino Cosmopol som upptar mina tankar. Ett rätt stort uppdrag med ett 30-tal modeller/statister inblandade. Dessutom hårstylist, make-up, assistent, stylist, casino-folk, ja det involverar många och det gör att det känns lite nervigt men samtidigt grymt kul! En svårighet är att alla bilder ska tas på nattetid eftersom kasinot inte kan stänga för fotografering. Så det är bara att ikväll hålla sig vaken och i morgon ställa klockan på 02.30. Jo det stämmer. Vi som anländer först ska vara där 03.00. Känns som en utmaning på många sätt.

Fluga på väggen

Att vara fotograf är inget jobb. I alla fall inte för mig, har jag kommit fram till. Endera så gör man det, eller också inte. Man håller på och funderar, tittar, tänker efter, känner, gör bilder. Det är det säkert ganska många som gör, utan att för den skull jobba som fotograf. Man är helt enkelt kreativ. Så i mitt fall är det så att jag har sett till att få hålla på med det jag vill göra. Ta bilder. Helst bra bilder. Vad skulle man annars göra? Spela musik. Ja det gör jag ju också. Men det får bli på hobbynivå. Det var väl nån gång där i början av 90-talet jag gjorde ett vägval. Det ångrar jag inte. När jag fotar så är det som om tiden stannar. Jag blir helt uppslukad av nuet. Det är en känsla som är helt enorm. Tack mamma o pappa för att jag fick en riktig kamera som födelsedagspresent som tonåring. En Canon A1. Med en par fasta gluggar. Så vad är det då som skiljer dom första trevande försöken till att ta bilder, knäppa kort, mot det jag gör idag? Nu har jag egen studio, modern utrustning och kunder som köper mina bilder. Men glädjen över att fånga en fin bild är densamma. Den dan jag inte känner att det är kul, den dan får jag väl klippa mig och skaffa ett jobb.

Börja blogga

Ja då var det dax att börja blogga. Vad skriver man i sin första blogg? Tror att mitt bloggande kommer att handla mestadels om hur jag fyller mina dagar. Mitt liv som fotograf och musiker. Tankar kring livet kanske. Vi får se. Hoppas att du som hittar hit vill komma tillbaka och läsa om mina stordåd, och eventuella misslyckanden mm. ok, hörs snart igen hoppas jag.